Övning i retrospektion för att utveckla klärvoajansen

Den mäktigaste övningen i världen för at utveckla klärvoajansen, kallas inom ockultismen för ”retrospektiv övning”. Försänkt i djup inre meditation börjar eleven praktiken så här: han/hon försöker att på ett detaljerat sätt komma ihåg de senaste incidenterna i hans/hennes liv som har inträffat under dagen; sedan innefattar minnet de näst sista; genast därefter, de föregående, och så vidare. Man bör därmed tillämpa sin perception och sin uppmärksamhet på ett retrospektivt sätt beträffande hela vårt livs drama. Det slutar med att man kommer ihåg de sista två veckorna, den senaste månaden, den näst sista, det senaste året, det näst sista, etc., alltid på ett retrospektivt sätt, såsom den som går igenom läsandet av en bok från den sista sidan till den första utan att hoppa över någon av de mellanliggande. Vad som händer är att när man försöker komma ihåg de sju första åren av livet som barn, blir den retrospektiva övningen svårare. Man måste emellertid erkänna att alla incidenter, alla representationer som tillhör denna period av vår barndom, är bevarade i säcken av det undermedvetna, och uppgiften är att ta fram i Medvetandets ljus, dessa minnen från djupet av denna säck. Detta är endast möjligt i akten där vi överlämnar oss själva åt sömnen. Varje människa sätter sig i kontakt med det undermedvetna under tiden när man sover. För i de ögonblick då han/hon håller på att slumra in, ska eleven kombinera den retrospektiva övningen med sömn, och han/hon anstränger sig att komma ihåg, vi upprepar, alla incidenter under hans/hennes liv till dess att man når fram till när man var sju år gammal, alltid på ett regressivt sätt: man går igenom år för år, från det sjunde till det första; och sedan fram till det ögonblick då man föddes. Var säkra på att minnena kommer att dyka upp lite i taget, efter hårda ansträngningar och många och outtröttliga retrospektiva praktiker kväll efter kväll.

Samael Aun Weor
Logos, Mantra, Teurgi, kapitel 9

L’exercice le plus puissant au monde pour développer la clairvoyance est ce qu’on appelle en occultisme « l’exercice rétrospectif ». Le disciple, plongé en profonde méditation interne, commence sa pratique ainsi : il essaie de se rappeler en détail les derniers événements de sa vie survenus dans la journée ; ensuite, il traitera le souvenir des avant-derniers moments ; ensuite des avants avant-derniers, et ainsi de suite. Il devra donc appliquer sa perception et son attention rétrospective à tout le drame de sa vie. Il finira par se rappeler des 15 derniers jours, du dernier mois, de l’avant-dernier…, de la dernière année, de l’avant-dernière, etc., toujours d’une manière rétrospective, comme quelqu’un qui revoit la lecture d’un livre depuis la dernière page jusqu’à la première, sans sauter aucune des étapes. En essayant de se rappeler les sept premières années de l’enfance, il arrive que la pratique rétrospective devienne plus difficile. Cependant, on doit admettre que tous les incidents, toutes les représentations de cette période de notre enfance, sont déposés dans le sac du subconscient, et la tâche importante est de sortir à la lumière de la Conscience ces souvenirs du fond de ce sac. Ce n’est possible qu’avec l’acte qui consiste à nous livrer au sommeil. Tout être humain entre en contact avec le subconscient durant le temps du sommeil. Eh bien, durant les instants où il est endormi, le disciple combinera l’exercice rétrospectif avec le sommeil ; et il s’efforcera de se rappeler, nous répétons, tous les incidents de sa vie jusqu’à arriver au moment où il avait sept ans, toujours d’une manière régressive : il révisera, année après année, de la septième jusqu’à la première, et ensuite, jusqu’au moment où il est né. Soyez assurés que les souvenirs surgiront peu à peu, après de durs efforts et de nombreuses et infatigables pratiques rétrospectives, nuit après nuit.

Samael Aun Weor
Logos, Mantra, Théurgie, chapitre 9