Högt uppskattade läsande vänner:
Jag förmedlar några ord till er som har att göra med vår lära och förbunden med frågan:
VARFÖR TILLHÖR VÅRA LÄROR HERMETIKEN?
Allt sedan dess början, har den invigande traditionen kallat den väg som Adepterna har ritat upp för att hjälpa själarna att återvända till Ljusets Rike, för den Hermetiska Vägen eller den Hermetiska Stigen. Men dessa beteckningar har inte enbart etablerats till Hermes ära, den store Invigde från forntiden som övergick till att dessutom kallas Trismegistos för att indikera att han hade lyckats tillverka sin egen Vises Sten tre gånger, eller att han tre gånger hade katalogiserats som Högste Magikern.
Det är uppenbart att det till följd av det änglafall som vår mänsklighet upplevt, blev nödvändigt att på nytt skapa de så kallade Mysterieskolorna. Dessa etablerades av den Högt Vördade Mästaren Sanat Kumará under Lemuriens tid. Tack vare dessa skolor, var det många själar som hade begått arvsynden – det vill säga: otukten- som kunde rädda sig inför Gud och återvända till ljuset som hade fråntagits dem av JAGET, och dess moder Vilddjuret med tio horn.
Allt sedan dess skulle vi kunna säga att detta återvändande till VARAT blivit mycket krävande och på grund av detta behövde aspiranterna att blir räddade, och med sin tapperhet och sitt mod, bevisa den verkliga kärlek som de sade sig känna för sin inre verklighet. Därifrån uppstod de fyra invigande prövningarna och alla de processer som vår välsignade Avatar beskriver i sitt monumentala verk DE TRE BERGEN.
Men, efersom det välsignade Vita Brödraskapet inte ville att någon skulle våga driva med det gudomliga, beslöt de att ge sina läror en väldigt hermetisk karaktär. Från detta beslut härrör, just precis, nödvändigheten av att noviserna avlägger en ed och därför etablerades strikta regler för de som bröt mot dessa eder. Det var orsaken som fick Mysterietemplens rektorer, i det forntida Egypten, att bestraffa de fega som hade spridit det heliga Arcanum genom att slita ut deras hjärta och bränna hela deras kroppar för att senare kasta askan åt de fyra väderstrecken. Det var så det var vid sådana tillfällen.
Med tiden – säger vår Patriark-, allt eftersom mänskligheten blev alltmer degenererad, stängdes dessa Mysterietempel för huvuddelen av mänskligheten och endast rester av den Hermetiska Stigen fanns kvar utspridda i de fyra väderstrecken av vår värld. Det var delar av vägen.
Under de århundraden som följde efter stängningen av dessa skolor, dök det upp några bröder som försökte förmedla de hermetiska lärorna genom ordnar såsom Tempelriddarorden från Orienten, därefter Frimurarna, sedan Rosenkorslärorna, med en individ kallad Valentin Andreae i täten, som publicerade en facsimil långt tillbaka vid år 1614 kallad Fama fraternitatis rosae crucis. På den tiden, även om man inte lärde ut helheten av vägen, fanns det åtminstone några personer som kunde ta emot det tantriska Arcanums modus operandi, eller vad vi idag känner till som Sexualmagi, som en hemlighet att inte dela med andra.
Det är viktigt att betona att under det att några ivrigt sökte efter att förena sig med sitt djupa inre Vara, blev de mänskliga samfunden allt mer exterioriserade tills dess att de förblev helt EGOISTISERADE, på det sätt som vi ser i våra dagar. Till den grad att, så som Logos till planeten Jorden – Melkisedek profeterade i ett tibetanskt Tempel: «Folk kommer att glömma sina själar för att bara bry sig om kulten till sina kroppar»….., detta är en oerhörd verklighet som vi idag konfronteras med.
När den samtida Gnosticismen dök upp, tack vare det arbete som Vattumannens Avatar: V.M. Samael Aun Weor, hade påbörjat beslöt man i det inre att ge en sista chans till den så felaktigt kallad – människan av vår tid. Man utarbetade då en lärokropp och man bad även vår Guru att forma en Arme´ för Världens Räddning för att försöka rädda åtminstone hatten på den som håller på att drunkna…
Den samtida Gnosticismen påbörjade då ett arbete för att träna manliga och kvinnliga diffusorer för att ta de goda nyheterna till världens alla hörn. Vi måste säga till sanningens ära att den så kallade Femte Sanningen eller det Femte Evangeliet, mycket riktigt, har översatts till många språk och tagits till norr, till söder, till öst och till väst i vår värld. Men, även om denna sanning har predikats har den, sorgligt nog, inte lyckats få människor att förstå dess praxis. Vi har endast gjort en akt av spridning men inte ett praktiserande av budskapet. Det värsta med allt detta är att, till råga på allt, den hermetik som krävs av oss som har lärt känna Gnosis i flera av dess aspekter och beaktanden, många gånger inte har respekterats, vilket har omsatts i allvarliga problem för de institutioner som säger sig älska lärorna från vår Patriark i den nuvarande Kali-Yuga i vilken vi lever.
Med all rätt transkriberar vi för er, tålmodiga läsare, några ord från V.M. Fulcanelli som refererar till behovet av hermetik, låt oss se:
«Den vise har ögonen i huvudet -säger Predikaren, kap. II, 14- och den dåraktige vandrar i mörker»…
Och denne store Adept tillägger för oss:
«Jesus utropar – Matteus, XVII, 19- . och om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: flytta dig och det skulle flytta sig långt bort. Inget skulle vara omöjligt. Eftersom tron, den andliga vissheten om sanningen även om den inte har bevisats, är denna fackla som Gud har satt i den mänskliga själen för att upplysa den, vägleda den, instruera den och upphöja den. Våra sinnen förleder oss ofta, men tron bedrar oss aldrig».
Jag avslutar dessa doktrinära kommentarer med några fraser som det är väl värt att reflektera över:
«Den som du anförtror din hemlighet förvandlas till herre över din frihet ».
La Rochefoucauld
«Vem är den människa som är mest fri? Den som anförtror färre hemligheter, genom vilka människorna blir slavar ».
Quevedo
«Dum, mycket dum är den som, när han avslöjar en hemlighet för en annan, ber honom enträget att han ska hålla tyst om den ».
Cervantes
«Endast rätt härkomst eller god bildning gör det möjligt för människor att bevara en hemlighet ».
La Bruyère
«Om min dräkt överträffar vad jag tänker skulle jag bränna den ».
Alfonso VI från Aragón
DEI GRATIA.
─‘Genom Guds nåd’─.
KWEN KHAN KHU
