Vad tjänar det till att existera fysiskt? - V.M. Kwen Khan Khu

Uppskattade läsare:

Tillåt mig vid detta tillfälle att skriva beträffande något som jag anser är viktigt att ta hänsyn till:

VAD TJÄNAR DET TILL ATT EXISTERA FYSISKT?

Författarna inom teologin, exegeterna, filosoferna och alla de som någon gång har varit intresserade av att studera Gnosis, de har alla nått fram till slutsatsen enligt vilken gnostikerna föredrar att inte existera…

Det är uppenbart att dessa intellektuella dragit dessa slutsatser baserade på forntida gnostiska manuskript i vilka anhängarna av denna heliga doktrin, för 2000 eller 3000 år sedan, endast längtade efter att leva i Pleroma, i detta som de stora självförverkligade Adepterna kallade «FADERNS HÄRLIGHET», etc., etc., etc.

Men, kära läsare, vår Patriark var mycket direkt när han skrev i sitt verk MIN ÅTERKOMST TILL TIBET beträffande orsakerna till existensen, och där räknar han vid det tillfället upp tre orsaker:

A. Fysiska orsaker.

B. Metafysiska orsaker.

C. Karmiska orsaker.

Vår älskade Mästare lyckades, till och med, förklara för oss på djupet att själva vår värld skapades för att tvinga de forntida Kosmosskaparna, vilka i föregående Maha-Manvantaras hade begått misstag, att komma dit, och på det sättet har de haft vår planet som en skola för att betala skulder. Det låter verkligen skrämmande! – förlåt mig om jag skriver till er på detta sätt…-.

Vad som, emellertid, är sant när mänskligheten förlorar sin gudomliga status väntar bara KAOS på den, och genom KAOS kommer, uppenbarligen den STORA LAGEN att vilja skapa ordning hos densamma. Allt detta innebär tragedier, dramer, dödsångest, ovisshet, smärtor av alla slag, etc., etc., etc.

Man har till och med sagt oss att Lemurierna, den TREDJE STORA RASEN, som ännu ägde perceptionskapaciteten av de KOSMISKA SANNINGARNA, visualiserade mänsklighetens framtid och hamnade i chock, den orsak som fick dem att tänka på ett MASSIVT SJÄLVMORD, vilket just precis undveks av andra Kosmosskapare som framkallade FÖRÄLSKELSEN hos människosläktet i det som vi idag kallar LIVET…

Efter att denna Ras hade hamnat i djurisk degenerering blev resultatet att den KONTINUERLIGA KATASTROFEN BLAND DENNA MÄNSKLIGA MYRSTACK inleddes, eftersom vi gav liv åt denna avskyvärdhet som vi kallar det PLURALISERADE EGOT, med alla dess konsekvenser som vi ännu släpar på. På så vis, tålmodiga läsare, är det lätt att dra slutsatsen ATT EXISTERA ÄR ATT LEVA SOM FÅNGAR TILL KARMA, oavsett om vi tycker om det eller inte.

Från dessa tider, utrangerade i vårt störda Medvetande, har den felaktigt kallade «människan» endast genererat krig, krig och ännu fler krig, alla ursäktade med löjliga idéer om FRIHET, ÄRA, BEHOVET AV EN EKONOMI, FRI TRANSIT FÖR PERSONER och tusentals fler dumheter, för senare har man upptäckt att alla dårskaper var illasinnade planer från vissa grupper med makt för att hålla detta miserabla samhälle underkuvat.

Genom seklernas och milleniernas gång har saker och ting inte blivit ordnade utan de har snarare förvärrats. På grund av detta har, genom teknologins ankomst – genom verket och välsignelsen av ett sovande Medvetande-, föreföll det som vi gjorde vårt liv mer eller mindre bekvämt, men vi vet nu att denna teknologi har förstört oceanerna, hela hav, floder som nu är förorenade där personer inte ens kan bada under påföljden av att sedan utstå en dödlig infektion, etc.

Samma teknologi konstruerade bilen, som gjorde MER ÄN EN IDIOT LYCKLIG uppslukad av sin fåfänga och sitt högmod. Därefter, i våra dagar, visade det sig att denna artefakt, som vi kallar fordon, vara förorenaren nummer ett av vår atmosfär och till följd av detta dör, i olika länder, miljontals personer varje år. Vad blir då kvar för oss?

Flygplanen, «Århundradets uppfinning» sade några, vad har de gjort för nytta? SVAR: för att förstöra ozonlagret som idag har visat sig vara oreparerbart. Flygmaskinerna, i likhet med raketerna som skjuts upp i luften, har helt och hållet förstört OZONET och nu har vi släppt lös HUDCANCERN ÖVERALLT. Trots detta, fortsätter de fascinerade folkmassorna att drömma om att vi en dag ska resa till MARS och där «Kommer livet att vara annorlunda», säger de.

Vi skapar en läkarvetenskap som är separerad från VARAT, som har givits licens till några individer, benämnda läkare, att döda människor. Därför får man oss att skriva under ett papper inför en riskfylld operation, så att de – de så kallade LÄKARNA – kan två sina händer och undvika att någon anmäler dem för en klumpighet som inträffat under ett kirurgiskt ingrepp. Är detta humanism? Kan vi kalla detta vetenskap eller skulle det kanske vara bättre att katalogisera dem som SLAKTARE AV MÄNSKLIGHETEN? Gåtor, gåtor, gåtor!

Om vetenskapen låg i händerna på VARAT, och eftersom VARAT är allvetenheten inkarnerad, är det uppenbart att väldigt många sjukdomar skulle bli botade och, därmed, skulle tusentals liv räddas. Just nu, i dessa sorgliga år som vi lever i har CORONAVIRUSET släppt lös förskräckelsen i världen och även GIRIGHETEN HOS MÅNGA SKRUPELLÖSA, till den grad att ha tillverkat VACCINER på rekordtid -något som tidigare aldrig gjorts- för att dra nytta av folkmassornas ångest, och läkemedelsföretagen har haft oförskämdheten att till och med säga: «Vi påtar oss inget ansvar för de negativa effekter som detta vaccin kan framkalla!!». Trots detta, även om vi vet detta, vädjar de dumma humanoiderna om att få bli vaccinerade, hur kan man förstå detta?

Sedan millennier har vi haft stora män i mänsklighetens politiska historia, alltsedan egyptierna, grekerna, mesopotamierna, fram till våra dagar, och, vad har hänt med dem? Många blev mördade genom konspirationer i skydd av avundsjuka, som morden på Cayo Julius Cesar, Abraham Lincoln, Simon Bolivar – vilka leddes till graven av deras stora moraliska lidanden-, Pancho Villa – mördad av sina egna kompanjoner i strid-, John Fitzgerald Kennedy – mördad för att han ville göra slut på svälten i Latinamerika genom sin Allians för framsteg-, etc., etc., etc.

Vänner, just nu, under det att ni läser dessa rader, är ni kanske tyngda av sorg på grund av en familjemedlems bortgång för några få månader sedan, eller på grund bortgången av ert husdjur som ni dyrkade, eller på grund av sonens bortgång under omständigheter som kanske hade kunnat undvikas, eller ni kanske sitter fast i något land och ni kan inte träffa era fysiska föräldrar på grund av världspandemin, etc., etc. Kan vi kalla detta att existera?

Utan något tvivel, kära vänner, är det olyckligtvis inte vi som beslutar utan vår djupa inre Monad. Den har sina skäl som undgår vårt förnuft. Och det är mycket sorgligt att vi i kedjan av denna omtalade existens måste uthärda oket av en skrämmande lag kallad: KOSMISK GEMENSAM TROGO AUTOEGOCTATISK, vilken man översätter som äta och bli äten. Uppenbarligen tjänar denna lag till att själva naturen förnyar sig gång på gång, men priset är högt och ytterst smärtsam. Ingen tycker om att se en krokodil som rabiat uppslukar en liten kalv eller några gnuer eller några zebror, etc., etc., etc. Gnostiskt talat, vet vi åtminstone att alla dessa mekanismer är en del av intelligensen hos Theomegalogos med syftet att världarna fortsätter sin kurs, men att det är SMÄRTSAMT det råder det inte det minsta tvivel om, att förneka det skulle vara den största dumheten.

Inför detta panorama, kommer det säkert att finnas naiva som höjer sin röst och säger till mig: «Nåväl, nåväl, var inte fatalist, det finns även en god sida i livet!», och jag frågar dem: vilken är denna goda sida? Är det möjligtvis lustigt att denna fysiska mor som vi älskar så mycket, att sedan se henne lida av cancer som plötsligt dök upp och som tog henne med till den andra världen i fråga om veckor efter en utdragen dödsvånda? Är detta den goda sidan av livet? Vilket skämt!

Med största sannolikhet, kommer den högt prisade moderna psykologin av våra mörka dagar att slunga ur sig sitt förtalande slem, mot den som skriver dessa rader, och påstå att jag är en förbittrad eller en frustrerad person, vi känner redan till deras språk…Det är inte alls så, vad jag skriver gör jag medveten om en realitet som miljontals personer lever varje dag.

Vi skulle även kunna kalla lycka det faktum att som kvinna föda ett barn. Allt går bra så länge det växer. När det har fyllt ett och ett halvt år och bäbisen inte artikulerar något ord, då kommer LÄKARNA att säga till modern: «Vi beklagar, frun, vi beklagar det mycket, men er son har en hjärnskada och kommer aldrig att kunna tala!». Vad sägs om det? Och denna moder kommer hela sitt liv att få släpa på denna frustration för evigt i sitt hjärta. Är detta den lycka som vi kallar liv? Det är uppenbart att Gnosis har dialektiska och doktrinära svar för att förklara alla dessa saker: att det är Karmalagen, att det är Tillfälligheternas Lag, att det är en karma som modern måste betala, etc., etc., etc.; men vad som är sant är att det som vi hade trott utgjorde en del av lyckan inte var sant. Det är då som vi måste tänka: Och varför har jag kommit till existensen? För att bära på denna börda hela mitt liv? Och, vilken skuld har min son för att genomlida allt detta om han knappt har kommit till livet? Etc., etc., etc.

Allt detta bekräftar att vi hade det bättre i de högre dimensionerna, innan vi kom till den fysiska världen. Och detta som vi i således kallar för LIVET var, utan tvivel, en fälla som vi blev fångade i under en tid. Det är, förvisso, därför som man säger att DÖDEN är vår befriare, även om våra Jag av bundenhet skriker desperata.

SLUTSATSEN är att själva den råa verkligheten av de faktiska omständigheterna är en enda: så länge som vi har ett SOVANDE MEDVETANDE och DET PLURALISERADE EGOT som orsak till denna sömn, kommer allt som vi tar emot under vår så kallade existens att vara INTRYCK och ännu fler INTRYCK, varav majoriteten är obehagliga, som de vanligtvis är, till råga på allt, hos en Ras när den lever sin Kali-Yuga, vilket är fallet med oss.

En enda sak skulle rättfärdiga att existera: ATT KÄMPA FÖR ATT INKARNERA VARAT. Vet ni varför? Helt enkelt för att Han har makten att ta oss ur detta förbannade hjul som vi kallar SAMSARA, orsaken till varför indierna kallade det OLYCKORNAS HJUL. Detta med att födas för att sedan dö, födas igen för att på nytt dö, och mitt i allt detta med lidanden, lidanden och mer lidanden, det kan endast MASOCHISTER tycka om…

Vi behöver med största brådska UPPLÖSA JAGET, VÅR HEMLIGA FIENDE, för att uppleva DET SANNA LIVET FRITT I SIN RÖRELSE i rymdens högre dimensioner! där borta där RELATIVITETEN inte gör makabra drag mot oss som de som vi upplever och ser varje dag. Detta MÅSTE MAN FÖRSTÅ OCH FÖRSTÅ DET MYCKET, MYCKET, MYCKET DJUPT, vänner.

Jag avslutar dessa rader med att inbjuda er till reflektion med följande fraser:

«Den rättrådiga människans medvetande skrattar åt berömmelsen».

Ovidius

«Vi uppmärksammar inte alls vad vi har inför våra ögon. Likgiltiga inför det som omger oss, strävar vi efter det som är avlägset».

Plinius

«Alla som lever drömmer».

Calderón

«Om du bedrar mig en gång är skulden din, om de bedrar mig två gånger är skulden min».

Anaxágoras

«Det händer ofta att människan först bedrar sig själv, innan hon bedrar andra».

Balmes

DAT JVSTVS FRENA SVPERBIS.

─‘Den rättfärdige sätter stopp för de högmodiga ─.

Kwen Khan Khu

0 Comments

Leave a reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*