Kära läsare:
Med enorm glädje vänder jag mig till er alla för att framföra ett budskap beträffande:
VAD ÄR DET I SJÄLVA VERKET SOM GÖR ATT DE VISES STEN FÖRVÄRVAR MER PENETRATIONSKRAFT?
Det är mycket som har skrivits beträffande den metafysiska kapacitet som den förlänar ägaren till denna, när man talar eller skriver beträffande krafterna av praktens Sten. Väldigt mycket litteratur har cirkulerat i vår värld, allt sedan Medeltiden fram till våra dagar, runt detta så intressanta tema och på samma gång kontroversiella som den Vises Sten har kommit att bli.
Det står skrivet av ryktbara Mästare inom den alkemiska konsten att människan kan genomföra detta magisterium – det vill säga: tillverkandet av sin Vises Sten – så mycket som sju gånger, men det står också skrivet att det inte är en skyldighet att återinföra, eller förverkliga ett så stort arbete, sju gånger. I våra studier varnas vi av vår välsignade Patriark V.M. Samael i våra avancerade praktiker på detta sätt:
«Ave Fenix från Heliopolis, trött på att leva under många tusen och miljoner år, beslutar sig för att bränna upp sig själv i sitt näste, tillverkat av sandelträ, rökelse och myrra.
Fruktansvärda fasor för Fågel Fenix skugga; sekler av stor smärta. Cykler av själavandringar väntar de olyckliga som förlorar Fågel Fenix.
Bortom den Sjunde Faran kommer ni att kunna falla under förbannelse, glöm inte det. Jag är Väktaren till Livets och Dödens stora Mysterier.
[…]
Stackars de gudar som kastar sig i Avgrunden! Skrämmande är själavandringarnas cykler eller tidsåldrar. Det är bättre att vi inte låter Horus lida mer.
Återuppståndelsen av Fågel Fenix är mäktig, det vet du. Varje gång som Fågel Fenix reser sig, varje gång som han återuppstår från sin egen aska, är han mäktigare, mer ärorik än tidigare.
Vi är inte ovetande om detta, men priset är alltför högt; gudarna lider och de låter den inre Kristus lida.
[…]
Mycket har jag förlåtit syndaren. Ibland har denne blivit dömd av den Himmelska Rättvisans Domare, men jag har förlåtit honom.
Det har funnit stunder när jag har avlägsnat mig från Domstolarna för att inte bli nedtrampad av Katancialagens Herrar.
Den syndfulle sonen får mig att lida alltför mycket».
Intressanta berättelser som vi bör förstå på djupet, vänner. Att uppnå de Vises Sten är inget mer eller mindre än att uppnå inkarnationen av den inre Kristus i Adeptens metafysiska natur. Men varje gång som Adepten tar emot nåden av att ha förhoppningen om att inkarnera sin inre Kristus – detta är att återinföra sin välsignade Sten-, kommer man dessförinnan att ha betalat mycket höga tribut inför de gudomliga domstolarna, vilka inte är något annat än karmiska skulder som denna Adept har kommit att ackumulera sedan man förlorade sin Sten den sista gången. Det är otvivelaktigt att dessa lidanden som Adepten kommer att genomlida, till råga på allt, måste summeras med de smärtor som den inre Kristus måste uthärda, som kommer att bli tvungen att leva en lång tid under det att han konfronteras med de tio tusen aggregat som den Inviges själ bär i sina innandömen. Detta är ett mycket smärtsamt arbete för den inre Herren, även om det handlar om självaste Perfektionens Herre; detta måste man förstå på ett mycket djupt sätt…
Inom Gnosticismen har det funnits personer som kommit att tro att kraften i de Vises Sten baserar sig på de timmar i Alkemi som en Invigd har gjort i sitt liv. Detta är inte på detta sätt, och det är bra att veta det…
I själva verket är storslagenheten i den Heliga Stenen resultatet av en återaktivering av de olika heliga delarna av Varat. Men, för att dessa delar ska ge sitt ljus, var och en av dessa, det vill säga, återaktiveras de i den Invigdes själ. Dessförinnan måste vi ha gått igenom mycket starka moraliska smärtor, fruktansvärd ångest, osäkerhet som inte upphör under invigningens genomfärd, permanenta bedrövelser, obeskrivlig gymnastik, skrämmande ensamhet, etc., etc., etc.
Därför säger Avataren följande i själva de avancerade praktikerna:
«Att dö är det bästa, men det skulle inte vara möjligt utan Isismysteriernas Orm; endast hon, den Heliga Kobran, den skrämmande Gudomliga Ormen, kan förinta Sets Röda Demoner».
När vi kommer ihåg lidandena hos martyren från Golgata – det vill säga: V.M. Aberamentho-blir vi alltid förstummade inför de lidanden som denna stora VARELSE , frivilligt, ville uthärda, och därifrån, från denna kapacitet att DÖ PSYKOLOGISKT, är varifrån han har extraherat titeln som gör honom till DET VITA BRÖDRASKAPETS HÖGSTA BEFÄLHAVARE.
Å ena sidan, säger den stora Mästaren Fulcanelli till oss:
«Därför, bör man vara rädd för att skynda sig allt för mycket med den fåfänga förhoppningen att korta ner tiden, som ibland är mycket lång, genom att överskrida eldens intensitet [det vill säga: genom att tro att väldigt mycket gjord Alkemi, inklusive utan förfining] som krävs för förfarandet i stunden. Forntida författare gav rådet att vara försiktiga och varnar lärlingarna för varje skadlig otålighet: precipitatio a diabolo, säger de till dem, för genom att försöka uppnå målet alltför fort, kommer de inte att uppnå något annat än att bränna blommorna i föreningen och framkalla en irreparabel förlust av det Stora Verket».
Fulcanelli själv, fastställer för oss, i ett avsnitt av hans MORADAS FILOSOFALES:
«Vår lärling måste vara försiktig med att inte överskrida den sjunde upprepningen av konsten, för han kommer att utsättas för en stor fara».
Allt som jag har beskrivit tidigare, kära läsare, varnar oss, förvisso, för att arbetet i Vulcanus Smedja eller i Cyklopernas Smedja har sin vetenskap och det handlar inte vid något tillfälle om något mekaniskt som sätts igång på ett automatiskt sätt genom användningen av Arcanum A.Z.F.. Detta har varit orsaken till att väldigt många som har anslutit sig till Gnosis, sedan överger det, eftersom de ville skörda frukterna från en dag till en annan.
Jag skänker er nu några fraser som kommer att visa sig vara välkomna i slutet av dessa sidor:
«Vad har ateisterna för skäl till att säga att man inte kan återuppstå? Vad är svårast, att födas eller att återuppstå? Att bli vad man aldrig har varit, eller att på nytt bli vad man har varit? Är det inte svårare att komma än att återvända? Vanan gör det lätt att föreställa sig födelsen, bristen på vana gör det andra omöjligt. Ett simpelt sätt att döma!».
Pascal
«Tålmodigheten är mycket bitter, men dess frukt är mycket söt».
Rousseau
«Absurt skulle det vara att be beräkningen om vad försakelsen kan ge».
Concepción Arenal
«De bedrövelser som inte har kraft att göra slut på livet behöver inte ha det för att göra slut på tålamodet».
Cervantes
NVTRI ETIAM RESPONSA FERVNTVR.
─‘Uttyd även de orakel som har förkunnats’─.
Kwen Khan Khu
