Mycket kära vänner:
Med väldig glädje förmedlar jag en av de fem gravyrerna, till er, som jag håller på att sända lite i taget och vilka är förbundna med de fem sinnen som vår organiska maskin besitter.
Först av allt måste vi veta att de mänskliga sinnena inte enbart är dörrar för att få oss att förnimma de materiella tingen i den fysiska världen, utan att de även utgör en gåva från vår Gudomliga Moder för att kunna observera, uppfatta och känna vår Skapares verk. Vi vet alla att vi inte enbart har dessa fem sinnen, utan att vi, dessutom, är försedda med chakran, skivor eller magnetiska hjul som vi har i vår andliga eller metafysiska natur.
Som jag redan har hävdat några rader innan ska vi, emellertid, vid detta tillfälle ägna oss enbart åt synsinnet. Och för det använder vi oss av konstnären Maerten de Vos, av flamländsk härkomst, som levde mellan åren 1532 och 1603, och hans vän Adriaen Collaert, formgivare och gravör, även han flamländsk, som levde mellan åren 1560 och 1618. Båda genomförde de denna komplexa allegoriska representation av de fem sinnena.
I detta fall refererande till:
…SYNSINNETS TRANSCENDENS
Först och främst ska vi säga att de mänskliga sinnena på dessa gravyrer är visade genom att ha en dam eller en kvinna som central grund. Varför? Svar: För egenskaperna hos dessa sinnen är som vackra pärlor som det Eviga Feminina har velat skänka oss så att vi kan beundra de olika former som den omgivande skapelsen visar oss.
Vi ser, följaktligen, en dam som ser på sig själv i en spegel och, speglande sig i denna rättar hon till sitt hår. Vi får inte glömma det faktum att den Alkemiska vetenskapen talar till oss om transmutationskonstens spegel. Denna spegel tillåter oss att veta, med tiden, vilka som har varit våra större förändringar tack vare arbetet med oss själva.
En örn, en symbol för kapaciteten att förflytta oss till höjderna av Andens himlar, sitter henne vid hennes fötter. Denna fågel är känd för sitt skarpa synsinne, vilket tillåter den att se sina byten från enorma höjder.
Likaledes ser vi i bakgrunden av denna vackra gravyr bilden av Adam och Eva när de håller på att fördrivas från det jordiska paradiset, det vill säga, när de faller i onåd på grund av att ha BEDRIVIT OTUKT, vilket orsakade dem att förlora paradiset av Medvetenhet.
Bakom Adam och Eva kan vi betrakta ett äppelträd, en frukt som bibliskt och kabblistiskt allegoriserar sexualiteten.
Framför paret framträder en Adept som tillrättavisar dem på grund av den handling som de har begått och, underligt nog, med en av sina händer pekar Adam på Eva som om han ville göra henne ansvarig för änglarnas fall genom att låta sig förföras av de luciferiska krafterna. Allt detta står skrivet i bibelavsnittet i den del som säger till oss: ”Av alla frukter i paradisets trädgård kan ni äta, men av frukten från kunskapens träd på gott och ont [sexualiteten] ska ni inte äta, för om ni gör det kommer ni att dö”.
På den andra sidan, i bakgrunden, visar man oss den Store Kabiren från Galiléen när han genomför ett av sina storslagna mirakel, som den att ha återgett synen till en blind man. Denna handling har två tolkningar, för detta mirakel kan referera till det konkreta faktumet att det tillät den blinde att se, det vill säga, att betrakta skapelsen; men gnostiskt sett, har det även en symbolisk aspekt som talar till oss om den kraft från den inre Kristus, vilken är kapabel att återge oss den verkliga visionen av den materiella världen och visa oss realiteterna av de högre världarna av Medvetenhet. Detta skulle vara den autentiska visionen av den Stora Verkligheten.
Det är bra att betona här, på dessa sidor, att allt eftersom vårt djuriska Ego förintas av krafterna från Devi-Kundalini eller Stella Maris – vår inre Gudomliga Dam, då kommer vi att återhämta vår sanna Varandenivå och den kommer att bli vår verkliga bild.
För att avsluta ser vi att längst bak på denna gravyr kan vi uppfatta en kyrka, vilket refererar till den Filosofiska boningen eller VARATS Boning.
Denna gravyr har, i den nedre delen, några fraser skrivna på latin som uttrycker följande:
Visu aquila excellit, solis radiantia spectat. Lumina, et illaesis fulgura fert oculis. Nos oculo mentis lumen speculemur Olympi: Luce Dei exorta vt diffugiant tenebrae.
Översättning: ”Örnen briljerar på grund av synen, den ser solens strålande ljus, och bevarar skenet med oskadda ögon. Må vi observera ljuset från Olympos med det mentala sinnets öga – klärvoajansen: med ljuset från Gud som bryter fram så att mörkret skingras”.
Jag skänker er nu några fraser som är lämpliga för reflektion:
”Mörkret är ett fängelse, natten en slags mantel som ligger över vår själ”.
Victor Hugo
”Den levde inte olyckligt som föddes i mörkret och i mörkret dog ”.
Horatius
”Den djupaste principen i den mänskliga karaktären är längtan efter att bli uppskattad”.
William James
”Jag föredrar att uppskatta vad jag inte kan ha, än att ha vad jag inte är kapabel att uppskatta” ».
Orison Sweet Marden
”Vi lär oss inte i skolan utan i livet”.
Seneca
AUDATOR TEMPORIS ACTI.
”Försvarare av gångna tider”
KWEN KHAN KHU
