Mycket kära vänner:
Det gläder mig att, vid detta tillfälle, förmedla några ord beträffande denna vackra gravyr titulerad…
…SMAKSINNET
Först av allt ska vi säga att denna duk, i likhet med de föregående är tillägnad sinnena och är ett verk av de två flamländska konstnärerna: Maerten de Vos 1532 – 1603 och Adriaen Collaert, flamländsk formgivare som levde mellan åren 1560-1618.
Detta konstnärliga arbete står i direkt relation till ett av de fem sinnena i den organiska maskinen. Först ser vi på detta en vacker dam som i sin högra hand bär på gudinnan Amaltheas horn, vilket betyder materiellt eller andligt överflöd.
De fem sinnena i vår organism kan endera vara inriktade på att ge näring åt vårt egoiska Vilddjur eller för att upphöja vår Själ och vår Ande.
Det är märkligt att se damen på vår gravyr redo att äta ett äpple. Denna frukt har på ett hermetiskt sätt symboliserat sexualiteten. Vi vet alla, genom Gnosis, att vi med den sexuella kraften stiger upp till himlarna av Medvetenhet eller så vi går ner till våra atomiska helveten. Sexualiteten är stegen för att gå upp eller stegen för att gå ner, allt beror på hur vi polariserar oss med denna kraft. Om vi använder den för att bedriva otukt kommer den att göra oss alltmer omedvetna och degenererade, men om vi använder denna kraft för att transmutera det sexuella libido då kommer vi att aktivera de psykiska och själsliga förmågorna i var och en av oss.
Det är just precis därför som bakom det horn som den unga kvinnan har i sin vänstra hand, i bakgrunden, vi kan lägga märke till den scen där den mytologiska Eva, pådriven av det luciferiska begäret som slingrar sig som en orm med feminin kropp i kunskapens träd på gott och ont, just precis håller på att fresta den ursprunglige Adam genom att fresta honom att falla, det vill säga, att förlora sin oskuldsfullhet och sin andliga balans. Denna tilldragelse orsakade, bibliskt talat, utdrivandet av paret från detta som religionerna kallar det jordiska paradiset, eller paradiset av Medvetenhet.
På den vänstra sidan av damen, i bakgrunden, visar man oss den Store Kabiren från Galileen när han talar till sina lärjungar under det att dessa, förvånade, visar honom resultatet av hans underverk: multiplicerandet av bröden, det rikliga fisket som han åstadkom för dem i ett annat av sina mirakler, etc., etc., etc. Där ser vi precis folkmassorna köa för att ta emot de gåvor som V.M. Aberamentho är i färd med att erbjuda dem.
Det är uppenbart, uppskattade läsare, att det endast är när vi återupprättar SJÄLEN-ANDEN som vi på nytt kan bli avbilden av och likna vår Skapare och förvandlas till naturens konungar och inte dess slavar.
På den nedre delen av damen framträder en varelse som har likheter med en apa. Detta är symbolen för den mänskliga varelsens involution, och det är därför som den slukar äpplen på ett vildsint sätt vid sidan av den hermetiska bägaren, alkemisk symbol för transmutationerna.
Den gnostiska esoteriken säger oss att vi kan inandas aromen från den förbjudna frukten, men inte äta av den… Må den förstå som har förstånd….. Att inandas aromen från den symboliska frukten betyder att transmutera vår skapande energi; att äta upp den allegoriska frukten betyder att förlora våra kvicksilvervatten. För att återerövra himlarna av Medvetenhet är det nödvändigt att förvärva en sexuell förfining, eller, som den Vördnadsvärde Augustinus sa, göra samlaget till en bön…
Vid foten av vår gravyr finns det några latinska fraser som säger till oss:
«Simius eximio gnarus discernere Gvstv. Reijcit ingrata, et grata sapore tenet. Quam suavis Dominus sit, quam coelestia dulci delectent gustu, res manifesta pijs».
Översättning: ”Apan som är en expert på att urskilja genom ett excellent smaksinne, förkastar de saker som är oangenäma och behåller de som är angenäma på grund av smaken. Hur lent är det inte för Herren, när man finner glädje i de himmelska tingen av söt smak, något som är uppenbart för de fromma”.
Jag tillägger, för att avsluta, följande fraser för reflektion:
«Perfektionen är en underbar dygd som väger så mycket att människan inte kan bära den ».
Ortega Munilla
«Den som med klarsynthet erkänner sina förmågors begränsningar, är mycket nära att uppnå perfektionen. ».
Goethe
«Perfektionen tagen till överdrift dör av övermått ».
Shakespeare
«Om vi skulle utforska oss själva då och då, skulle det naturliga resultatet av denna utforskning bli vår största perfektion. ».
Montaigne
SOL LUCET OMNIBUS.
─‘Solen lyser på alla’─.
KWEN KHAN KHU
