Själens klädnader- De inre kropparna

Käraste läsare:

Det gläder mig att förmedla några ord till er beträffande temat av:

SJÄLENS KLÄDNADER

Tillåt mig börja med att säga till er att, enligt det bibliska Genesis blev det edeniska paret Adam och Eva – vilka i själva verket allegoriserar den lemuriska mänskligheten – utvisade från paradiset -medvetandet- som de åtnjöt, för att de hade begått den så kallade ARVSYNDEN. Från och med det att mänskligheten lärde känna otukten, blev den fråntagen dess änglaklädnader och förblev nakna inför Herrens ögon -det vill säga: VARAT -. Denna nakenhet måste förstås, inte bokstavligt, nej; man måste tolka det som förlusten av deras själsliga värden och deras heliga förmågor av kognition för att då bli fångade i det DJURISKA EGOT…..

Vi vet alla att det enda sättet att återhämta den FÖRLORADE OSKULDEN består vi fortsätter att bestå i handlingen av att AVSTÅ FRÅN DEN OSUNDA VANAN AV OTUKT och använda vetenskapen om transmutationen av våra ursprungliga energier eller de medeltida alkemisternas HEMLIGA KVICKSILVER; detta är HUVUDNYCKELN för att återvända till änglastadiet.

Nåväl, det är nu bra att veta att, tack vare den givande , djupa och vackra lära som vår Patriark överlämnat till oss, kan vi återuppbygga vår dolda anatomi  genom att återskapa dessa inre vehiklar som vi redan ägt men vilka  vi under många existenser fyllt med kvicksilveroxid, eller skapa dessa vehiklar genom att utgå från den radikala nollan. Såväl för de ena som för de andra – säger Mästare Samael-, så när någon väckte den Heliga Elden – en produkt av de alkemiska destilleringarna- tog man i det forntida Egypten emot den så kallade Thots tunika. Denna tunika var helt vit och den Invigde bar den då kontinuerligt. Det handlade inte på något vis om att den personen redan var en Mästare av visdom, nej, men detta var och fortsätter att vara en tradition inom det Vita Brödraskapet fram till våra dagar.

Allt eftersom den Invigde avancerar på den Hemliga Vägen och börjar utveckla Kundalini eller den Heliga Elden i var och en av sina inre vehiklar, går denna tunika, onekligen igenom olika färger. På så sätt, ska vi veta att en är tunikan till astralkroppen – vilken lyser i olika färger-; en annan är tunikan till mentalkroppen, i gul färg, vilken är anledningen till att den Invigde förklaras vara bärare av den buddhiska tunikan; en annan är den Invigdes tunika i violett färg, när han väl har rest eldarna i sin kausala kropp; och så vidare allt eftersom den Invigde själv fördjupar sig mer och mer på den steniga stigen.  

Det är klart att, när den Invigde väl har rest den orm som förbinder honom med hans individuella Atman -det Innersta-, då ger det honom rättigheten att bära klädnaderna till hans Chesed med de heliga detaljer som den äger, det vill säga: symboler som är vävda i denna, geometriska figurer som lagts till, etc., etc., etc.

Allt eftersom den Invigde vill – för hans Sanna Vara vill det – fördjupa sig i de vises öken eller den Direkta Vägen som kommenteras inom Alkemin, och börjar leva Herkules nio Storverk i sitt inre, kommer emellertid förändringarna i hans tunika fortsätta att inträffa och allt detta kommer att avspegla sig i de färger som den antar. När de nio första Storverken av Herkules är avslutade och Adepten då är underkastad de åtta åren av Patriarken Job, kommer han att lida av lepra -psykologiskt- i den Invigdes inre anatomi, och varje år av Job, när de är över – eftersom det är åtta fysiska år, kommer att  förläna den Invigde en annan tunika i en annan färg…

När Jobs åtta år är avslutade, säger man till oss att den inre Kristus reser sig ur sin grav för att ta hand om denne Mästares psykolgiska och själsliga funktioner. Allt åtföljs av förändringar i hans inre klädnader. Det är utom all fråga att om denne Mästare genomför Herkules tre sista storverk och kröner det vi kallar för DET STORA VERKET, är det klart att han kommer att bli insvept i den tunika som förklarar honom ÅTERUPPSTÅNDEN MÄSTARE. Och om han under denne Mästare under hela sin väg lagt en djup betoning på sin PSYKOLOGISKA DÖD, då kommer allt det som vi har kommenterat här öka i prakt och det kommer, onekligen, att avspegla sig i hans klädnad. När vi har kommit hit, kommer den Invigde eller Adepten att lägga till andra mycket heliga accessoarer till sin tunika, kanske en helig mask, en slöja, en huva som sitter på hans huvud, etc., etc., etc.

Så därför kommer en klädnad till en Ängel aldrig vara densamma som den till en Ärkeängel, den till en Kraft, som den till ett Herravälde, den till ett Furstendöme, som den till en Tronängel, den till en Kerub som den till en Seraf, etc., etc. På samma sätt kan någon ha gjort det STORA VERKET men för den skull inte vara en Mästare som befriats från Samsaras Hjul, nej. Om han har befriats från Samsaras Hjul kommer han att ha andra attribut som hans andra Högre Bröder inte har, vilka även om de har avslutat det STORA VERKET ännu inte har meriter för att kunna befria sig från fataliteternas hjul.

Och vad kan vi säga om en Mästare eller en Mästarinna som, dessutom, redan har erövrat vehikeln av en Nirmanakaya, eller den som har förvärvat klädnaden till en Sambhogakaya, eller den som redan har tillverkat en vehikel till Adikaya eller den som har blivit återklädd i dräkten av Dharmakaya???? I sådana fall, kommer det ljus som ackumulerats av dessa Adepter tack vare de oräkneliga uppoffringar som tillåter dem att vara klädda i praktfulla tunikor där orden inte räcker till på grund av dess skönhet.

Det är uppenbart att dessa vehiklar är förbundna med oerhörda grader av mystisk död och enorma uppoffringar för mänskligheten i denna nuvarande Maha-Manvantara, eller bedrifter som genomförts i andra Maha-Manvantaras i det förgångna.

Vad som måste förbli mycket klart, kära läsare, är att vår närvaro på skapelsens scen har ett enda syfte: ATT INTEGRERA OSS MED DET GUDOMLIGA, att återgå till den ursprungliga utgångspunkten, att återvända till DET FÖRLORADE PARADISET som John Milton en gång i tiden talade om i sitt underbara verk.

Låt oss, tålmodiga läsare, meditera över dessa saker för allt detta är en del av Faderns rike som är i himlarna – av Medvetande -.

Tillåt mig tillägga några fraser att reflektera över:

«Skönhet utan grace är som en fiskekrok utan bete ».
Emerson

«Hela jorden är ett mausoleum för lysande personer ».
Pericles

«Livets lopp är kort, ärans är evigt ».
Cicerón

«Äran går på en så smal väg att endast en människa kan gå i täten ».
Shakespeare

«Att dö är människornas vanliga öde; att dö med ära är den dygdiga människans privilegium. ».
Isócrates

HIC ET NUNC.
─‘Här och nu’─.
KWEN KHAN KHU

0 Comments

Leave a reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*