Ödmjukhetens seger

Mycket kära läsare:

Med enorme glädje förmedlar jag, vid detta tillfälle, en gravyr till er tillskriven en holländsk konstnär med namnet Jacobszoon Heemskerk. Titeln till detta konstverk är…

…ÖDMJUKHETENS SEGER

Ödmjukhetens seger, Maarten van Heemskerck
Ödmjukhetens seger, Maarten van Heemskerck ─1498-1574─

Tillåt mig att först av allt visa er en kort historisk recension beträffande denne konstnär:  

«Marten Jacobszoon Heemskerk van Veen eller Maarten van Heemskerck ─1498-1574─.

Han var en holländsk porträttmålare och religiös målare som tillbringade den största delen av sin bana i Haarlem -en stad i Nederländerna.. Han levde i Italien mellan åren 1532 och 1536.

Heemskerck var mycket respekterad i livet och han hade stor inverkan på målarna särskilt i Haarlem. Han är -tillsammans med sin lärare Jan van Scorel- känd för sitt introducerande av italiensk konst i norra Nederländerna, speciellt genom en serie beträffande världens underverk, vilka senare spreds som gravyrer».

Namn på de individer som integrerar gravyren:

  • Humilitas ─Ödmjukhet─, kvinnan som sitter på vagnen.
  • Pax ─Frid─, den kvinna som sitter vid ödmjukhetens fötter.
  • Metus ─Rädsla─, kusken.
  • Spes ─Hoppet─, den individ som bär på ett ankare och en fågel som kan vara en duva.
  • Mansuetudo ─Saktmod─, en av hästarna.
  • Modestia ─Anspråkslöshet─, den andra hästen.
  • Caritas ─Välgörenhet─, kvinnan med tre barn.
  • Fides ─Tro─, kvinnan som bär ett kors och en kalk.

Gravyren åtföljs av en mening på latin, låt oss se:

«TAPINOPHROSYNE currui, TOLERANTIAE impofita uchitur, PACE filia ad pedes Sedente: equosque agente MANSUETUDINEM, MODESTIAM que prouido auriga, METV [metus]. Currum fequuntur SPES, & alma CARITAS, Et initium beatitudinis FIDES».

Översättning av meningen på latin:

‘Ödmjukhetens vagn, Toleransen sittande därpå, dotter till Friden som sitter vid hennes fötter: och hennes hästar, Saktmodet, Anspråkslösheten, som Rädslan, såsom kusk, förutser. Hoppet och Välgörenheten leder vagnen, och inledningen till lyckan är Tron’.

På den andra delen, Tapinophrosyne, som används för att benämna Ödmjukheten, kommer från grekiskans tapinos och phronin [phronein], vilket betyder ‘att ha ödmjuka tankar’.

När vi studerar vår lära talar man många gånger till oss, med hänvisning till det inre psykologiska arbetet, om dygdernas interaktionen i vår andliga utveckling. Vi måste veta att, på samma sätt som dygderna svarar mot varandra, förenar sig även våra demoniska defekter för att framkalla den så kallade resistensen mot vår längtan efter att förbättra oss själva. Det är antitesernas kamp för att försöka uppnå dominans över vår kropp och våra själsliga innandömen.

Det är därför som denna gravyr visar oss Ödmjukhetens dygd sittande på segerns vagn, och bärande på ett granatäpple -en frukt med många kärnor- för att visa oss att denna dygd är fruktsam. Hon bär på sanningens stav.

Vid Ödmjukhetens fötter ser vi en annan dygd som är den som vi kallar Frid. Denna Frid bär på två mycket viktiga saker i sina händer: i hennes högra hand kan vi lägga märke till en lagerbladskvist och i hennes vänstra en gren från olivträdet. Såväl lagerbladskvisten som kronan av olivblad är representativa för materiella eller andliga framgångar. Var än friden bär frukt växer alltid framgångarna. Vi ska komma ihåg att i Caesareérnas Rom brukade man kröna dessa med en krona gjord av lagerblad eller av grenar från olivträdet. Vi bör även komma ihåg Noak, hans båt och hans folk, vilka efter att ha navigerat mitt i oceanerna, slutligen sände i väg en duva och denna återvände bärande på en gren från olivträdet i sin näbb, vilket betydde att de hade nått en säker plats, det vill säga, nya landområden.

Vagnen körs av en kusk som bär en frygisk mössa. Denna mössa används mycket i frimurarnas riter för att indikera försiktighet, vilken här är angiven som Metus. Kusken får vagnens hästar att springa med en slags bukett och inte med en piska, eftersom, för att vara försiktiga behöver vi mäta vår styrka för att inte begå misstag.

På den vänstra sidan av segerns vagn kan vi observera en kvinna som pekar på Välgörenheten. Det är därför som hon är generös och barmhärtig mot själarna -som representeras av barnen- och hjälper dem i deras behov. Det är bra att påminna om att den Hemliga Vägen accelereras eller stagnerar beroende på vår barmhärtighet eller välgörenhet gentemot våra medmänniskor.

Ett av dessa barn, som är nära Välgörenheten, bär på en blomstrande stav för att få oss att se att, när man arbetar på ett korrekt sätt med oss själva, kommer vår ryggrads stav att blomstra genom Andens Eldar.

Vid sidan om barnen ser vi en annan kvinna som pekar på Trons dygd –Fides-.  Hon bär en kalk och ett krucifix i sina händer. Kalken, pekar på, indikerar, bägaren eller kärlet som är förbundet med de tantriska sexuella mysterierna som vi måste uppfylla; krucifixet visar kännarna av Alkemin, den Torra Vägen eller den Direkta Vägen som leder till inkarnationen av den inre Kristus.  

Vid sidan om en av hästarna som drar vagnen kan vi observera en annan dam som bär ett ankare på sina axlar. Ankaret användes många gånger som en symbol för inkarnationen av de tre ursprungliga krafterna och, likaledes, visar detta redskap att, vid något tillfälle, kommer vårt arbete att vara avslutat och vi har lyckats förverkliga oss själva. Ankaret, med dess tre ändar, symboliserar till sist Fadern, Sonen. och den Helige Ande. Det latinska ord som åtföljer figuren av kvinnan som bär på ankaret är Spes, ‘Hoppet’, eftersom den Invigda mannen eller kvinnan alltid måste arbeta med hoppets kraft… I den andra av sina händer, bär denna kvinna på en duva vilket påminner oss om den Helige Ande och hans gudomliga nåd. Den helige Ande är den store försonaren mellan oss och vårt Sanna VARA. 

För att avsluta, observerar vi de två hästarna. Den ena kallas Anspråkslöshet och den andra Saktmod. Vad betyder detta, högt skattade läsare?

SVAR: Vi kan inte sätta igång med vårt verkliga arbete om vi inte, framför allt,  avlägsnar fåfänga och självförhävelse. Dessa avskyvärda egenskaper kommer att leda oss till att, förr eller senare, förvandlas till Hanasmussen eller aborter av den Gudomliga Modern. Låt oss erinra oss orden från V.M. Aberamentho: «Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden»…..Ödmjukheten är fiende till högmodet, och vårt Sanna VARA kommer aldrig att hjälpa oss om vi är fyllda av fåfänga och högmod. I sitt postumverk Pistis Sophia develada, betonad vår mycket heliga patriark V.M. Samael Aun Weor för oss, det angelägna behovet av att vara enkla, ödmjuka, rediga och INTE FÅFÄNGA om vi vill få gudomlig hjälp på vår pilgrimsfärd.  

Se, därför, ilustra läsare, hur man på en enkel gravyr från medeltiden har visat oss hela det arbete som vi måste göra med oss själva för att överge vårt tillstånd av humanoider och förvandla oss till Solära Män och Kvinnor. Mina ord så här långt.

Jag tillägger några fraser för reflektion:

«Tilliten består i att acceptera själens affirmationer och avsaknaden av tillit i att förneka dem ».
Emerson

«Det finns ingen vis person utan tillit ».
Tertullianus

«På samma sätt som kvaliteten av guldets gula färg endast provas genom eld, så provas även tilliten i tider av motgångar».
Ovidius

«Ju högre upp vi befinner oss, desto djupare bör vi sänka oss till våra medmänniskor ».
Ciceron

«Välgörenheten är inte ett arv från en skola, inte héller från en religion eller från ett visst folk: det är en djupt mänsklig dygd ».
José Zorrilla

FORTES FORTUNA ADJUVAT.
─‘Rikedomen hjälper de starka─.
KWEN KHAN KHU

0 Comments

Leave a reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*