Mycket kära vänner:
Kamrater, det gläder mig att förmedla, några ord från vår Avatar V.M. Samael Aun Weor, vilka jag anser vara betydelsefulla att ta väl fasta på när vi vill göra ett arbete MED OSS SJÄLVA på ett korrekt sätt:
MEKANISKA ANSTRÄNGNINGAR OCH MEDVETNA ANSTRÄNGNINGAR
«Arbetet brukar följaktligen vara svårt, men inte omöjligt. Det behövs en ansträngning, det är uppenbart. Men det finns två typer av ansträngning: det är den mekaniska ansträngningen och den medvetna ansträngningen.
En typ av mekanisk ansträngning, till exempel, är den som cikusartisterna gör, vilka utför en rad ansträngningar som inte tjänar något till, absurda!; volter etc., som inte har någon som helst betydelse.
Men den medvetna ansträngningen är annorlunda. För att det ska finnas en medveten ansträngning måste det finnas en definierad avsikt och full kännedom om det man vill göra.
Det räcker inte att enbart känna till, att studera läran. Det är en del, men det är inte allt. Man behöver uppnå en förening mellan doktrinen eller de doktrinära principerna -det vill säga, kunskapen- och Varat. När Varat och kunskapen integreras, då föds den medvetna ansträngningen därifrån.
Hur vet man att en person äger en kunskap eller, rättare sagt, att hon verkligen äger förståelse? Jag ska säga er: från föreningen mellan Varat och vetandet kommer förståelsen. Förståelsen är det medel som förbinder Varat och vetandet. En person kan ha kunskap, men om han inte har lyckats förena dessa kunskaper med Varat, kommer han inte att ha förståelse.
Och hur vet man om en person har kunskaperna, men inte äger förståelse? Mycket enkelt: den som enbart har kunskaperna gör inget annat än att upprepa dem, memorerar dem. Men om man kräver av en person som har dessa kunskaper memorerade att han ska förklara dem på flera olika sätt och utifrån olika vinklar på ett spontant och naturligt sätt, då kommer han inte att kunna göra det; han kommer att nöja sig med att upprepa mer eller mindre vad han har samlat in i minnet och det är allt.
Men den som äger förståelse kan tala om vilken del av läran som helst på ett medvetet sätt och förklara den utifrån de mest skilda vinklar. Varför? För att man har förståelse, för att man har uppnått förståelse, och denna förståelse är resultatet av -som jag redan sagt- föreningen mellan Varat och vetandet; det är tydligt.
Det finns, följaktligen ett behov av att förena denna kunskap -vad man lär sig- med Varat. Men hur skulle man kunna uppnå denna förening? Genom längtans kraft, genom inspirationen. Endast på så vis skulle man kunna förena Varat och vetandet.
När man är förstående, när man förstår läran, då kan man verkligen arbeta på ett medvetet sätt, göra medvetna ansträngningar för att tillverka de Vises Sten; detta är uppenbart. Mekaniska ansträngningar tjänar ingenting till».
─Utdrag från föredraget titulerat «DEN VÄRDEFULLA SKATTENS GRUNDLÄGGANDE REGLER»,
dikterat av V.M. Samael Aun Weor och insamlat i volym III av Det Femte Evangeliet, sidorna 370 y 371─.
KWEN KHAN KHU