Högt uppskattade läsare:
Det gläder mig att kunna sända er några ord beträffande:
FARAN MED ATT FÖRLORA VÅRA VÄRDEN TILLS VI FÖRVANDLAS TILL DJURLIKNANDE VARELSER
När vi försöker minnas tillbaka och jämför vår nutid med vårt förflutna, lägger vi märke till att vi, sannerligen, i sättet att leva som existerar i våra dagar, med tiden har förlorat väldigt många värden, och detta har fört oss mot ett enormt ytligt liv, som är artificiellt och i avsaknad av transcendentala ting.
Vi kan börja med att säga att när vi var barn, för ungefär 50 eller 60 år sedan, var den vision vi hade av livet absolut en annan än den vi har i våra dagar.
På så vis, tyckte vi då om att leka med små båtar gjorda av papper som vi sedan placerade på det vatten som rann vid trottoarkanterna och vi betraktade dem för att se hur långt denna mini-båt skull nå. Andra gånger följde vi vår lilla båt utmed några gator för att, på samma sätt, se det avstånd som den hade lyckats färdas.
I övrigt, var det tider när man lät drakar gjorda av papper, som balanserats med en mycket tunn tygsvans, flyga uppåt. Denna drake kastade vi upp i luften och, genom ett snöre som var tillräckligt långt, fick vi denna leksak att höja sig, endera upp i skyn, eller fick vi den att gå från ett håll till ett annat i luften. Med detta kunde vi tillbringa timme efter timme. Vårt emotionella centrum gladde sig väldigt mycket, framför allt när vinden ökade i styrka…
På den tiden var det även en amerikansk institution kallad YMCA som skänkte trä och andra verktyg till barnen, och varje pojke tillverkade en liten bil hemma, med vilken man sedan, på en utvald plats, främjade tävlingar med dessa, och allt detta framkallade, inte bara glädje och spänning hos barnen, utan även hos föräldrarna, eller vuxna i allmänhet.
Och vad kan vi säga om leken med spelkulor? Alla ungdomar var med på detta nöje och det var ett spel som skärpte, inte bara sinnena – syn och känsel, utan det samlades glada grupper som skrattade åt förloraren – på ett sunt sätt. Eller uppmuntrade vinnaren, allt detta i en atmosfär av ett sunt nöje. Samma sak skedde med snurran eller leksakssnurran, på vilken vi snurrade runt ett snöre som tjänade till att kasta den mot marken och vissa gånger mot förlorarens snurra. Dessa situationer satte konstant i gång skratt. efter vilka var och en gick till sitt hem.
Flickorna lekte att de var hemmafruar. De hade några små kastruller och andra köksredskap och tillsammans lekte de att de kokade det som förmodades vara en soppa, men som egentligen inte var något annat än lite vatten som var och en drack när det var dags. Vid andra tillfällen lekte de att de var mammor med sina dockor. Jag kan inte låta bli att minnas de tillfällen som bestod i att, för en stund, förvandlas till en doktor. Våra föräldrar köpte oss ett kit för «läkare» som medförde, bland andra saker, ett låtsas stetoskop som tillät oss att, enligt vad man påstod, veta hur lungorna var på de «låtsassjuka» och även att lyssna till hjärtslagen. Uppenbarligen var det några som var läkare och andra sjuka, men detta skapade en underbar rekreationsmiljö för barn. Utom all fråga måste vi till alla dessa lustiga saker tillägga de «trampbilar» genom vilka vi förflyttade oss i våra hem.
Och att leka med ett hopprep som två pojkar eller flickor höll i medan en tredje hoppade för att inte fastna i det? Det råder ingen tvekan om att dessa lekar gjorde oss lyckliga och ingen utsattes varken för risker eller faror.
Här har vi nu frågan, kära läsare: Hur många barn ser vi i våra dagar som tillbringar sin barndom i denna lycka? Svar: Väldigt få, vi skulle kunna säga INGA.
Varför? Helt enkelt för att vår grymma civilisation anser att alla dessa former av nöjen var och är larv, fånigheter, dumheter, och vad man idag ger barnen är avskyvärda mobiltelefoner, hypnotiserande datorer eller laptops, etc., etc., etc., allt detta med ursäkten att det är bättre att barnet vänjer sig vid att vara intelligent, även om det i själva verket innebär att de förlorar sin barndom. …
När en mänsklig varelse inte genomgår sina faser deformeras dess personlighet och allt detta kommer att få påföljder i de senare åldrarna – tonåren, vuxen åldern, den mogna åldern och ålderdomen.
Till råga på allt, blev ankomsten av tv-apparaten å enda sidan en magnifik del för att visa vad som hände i någon del av världen, för att visa framsteg inom vetenskapen inom många av dess områden och för att få barnen att skratta åt några av de tecknade serier som fanns på den tiden. Låt oss erinra oss Sjömannen Karl-Alfred, Musse Pigg, den Galna Fågeln, Tom och Jerry, den Rosa Pantern och en oändlig mängd karaktärer som roade, inte bara barnen, utan föräldrarna själva…
Senare började denna enastående uppfinning – TV:n- att börja bli ett medel för att fördärva vårt samhälle. Till en början roade filmerna eller spelfilmerna genom att presentera från den gamla amerikanska västern – Borta med vinden-, Alice i underlandet… Nu för tiden, kära vänner, har saker och ting förändrats väldigt mycket. Om vi vill se en film bör vi försäkra oss om att den inte fyller vårt psyke med skadligt våld, respektlös infrasexualitet och annat ogräs, eftersom all denna oskuldsfullhet kastades i soporna och man började producera filmer åt oss som var alltmer perverterade och degenererade och, olyckligtvis, accepterades det av alla som normalt. Idag är vi vana att se filmer där huvudrollsinnehavarna visar sig helt nakna, och till råga på allt visar man dem för oss när de utövar otukt. Det är uppenbart att allt detta celluloidmaterial har samlats i vårt psyke tills dess att de har lyckats få oss att bli övermättade och, på detta sätt, få oss att avlägsna oss från VARAT och närma oss ICKE VARAT, JAGET.
Som om det inte räckte med allt detta har folkmassorna idag, redan vettlösa, proklamerat förekomsten av HBTQ, vilket, enligt dess föregångare, ger frihet åt alla humanoider för att välja mellan att fortsätta att vara en man eller en kvinna – på det sätt som naturen har tagit oss till världen, eller omvandlas sig, artificiellt, till något annat, eller genast ansöka till regeringarna genom dess institutioner – social medicinsk vård – att de gör en kirurgisk operation på dem och att de ger dem hormoner för att byta kön. Det mest otroliga är att vårt samhälle kallar detta framsteg och en annan är att det förblir likgiltigt, även om man är i färd med att skåda en verklig katastrof inom det släkte som betecknas som «mänsklig».
Det finns många saker som vi skulle kunna fortsätta att räkna upp på dessa blad för att bestyrka att vi inte ens förtjänar beteckningen civilisation. Nu borde vi kallas barbariska, farliga och kriminella grupper som tycker om att förstöra för varandra… Vi vet att bakom dessa skadliga förvandlingar i vår värld har det förekommit och det fortsätter att förekomma vissa monstruösa intelligenser som är de som fastställer vilket ödet kommer att bli för resten av de rationella däggdjuren. Till och med själva regeringarna i vår värld fruktar dessa individer som gömmer sig bakom hemliga sällskap på olika platser på vår planet. Dessa monstruösa mentala sinnen har planerat och håller på att sätta i gång det Tredje Världskriget som håller på att börja mitt framför våra näsor, men, som vi har sagt tidigare, våra Medvetanden är så sovande att vi inte bryr oss om någonting längre…
Vart kommer vi att sluta? Svar: I ett totalt kaos och i vår självförintelse.
GLORIA IN EXCELSIS DEO
”Ära vare Gud i höjden”
KWEN KHAN KHU
