Högt uppskattade vänner:
Tillåt mig att idag fördjupa mig i några förklaringar beträffande Leonardo da Vincis verk titulerat:
SAINT JEROME
Det är intressant att veta att detta verk, enligt vissa, även representerar Saint Gerasimos och inte endast Saint Jerome. Därför, vill jag förmedla några kommentarer till er, beträffande Saint Gerasimos, från några intellektuella specialister.
«Enligt berättelserna promenerade en dag munken på stranden till Jordanfloden när han närmade sig ett sårat lejon. Gerasimos undersökte dess tass och drog ut en vass tagg från den. Lejonet förblev allt sedan dess tillsammans med honom och förvandlades till ett tamt djur. Munkarna anförtrodde Gerasimos att ta hand om en åsna som fanns i klostret, vilken hade till uppgift att hämta vatten. En dag var det några arabiska köpmän som stal åsnan och Gerasimos anklagade lejonet för att ha ätit upp den, han gav då lejonet uppgiften att börja att hämta vattnet till honom. En tid senare återvände köpmännen och lejonet förde tillbaka åsnan. Gerasimos erkände sitt misstag och gav lejonet namnet Jordan».
Vad som är sant, kära läsare, är att det handlar om San Jerome. I detta verk, enligt vissa historiker, håller botgöraren en sten i sin hand för att straffa sig själv. Enligt dem kan man observera ett märke efter ett slag eller självbestraffning på hans bröst. Den sten som Saint Jerome har syftar, emellertid, på «stötestenen» eller «skandalklippan» som Paulus av Tarsus alltid talade om.
Landskapet som omger scenen är mycket kargt och stenigt. Hans blick av ångerfullhet är vänd mot en kyrka, enligt skissen.
Den steniga form som finns under hans utsträckta hand drar också till sig uppmärksamhet, eftersom den också liknar kupolen till en kyrka, men den kan likaledes vara relaterad till den alkemiska athanor. Det är uppenbart att Saint Jerome, med ångerfullhet, visste att mänskligheten hade kränkt kärlekens kyrka, det är anledningen till hans blick.
Å andra sidan, ser vi ett lejon nära honom, vars kropp och figur liknar bokstaven S, en levande hänsyftning på den Heliga Elden, den eld som räddar oss. Såret på Saint Jeromes bröst representerar det enorma moraliska lidande som vi kommer att känna när vi vet att vi har kränkt den Helige Ande, den Heliga Försoningen.
Observera lejonets svans som formar bokstaven S tillsammans med dennes kropp.
Detalj med helgonets ansikte och skissen av kyrkan.
Vi bifogar dessa ord av Mästare Samael som vi, just precis, har hittat i boken De sju orden, sidan 25.
«Den lutherska Bibeln baserar sig på Saint Jeromes arbeten, vilka avsiktligen är bristfälliga, eftersom Saint Jerome, enligt de befallningar som han fått från påven Damaso, var tvungen att inrikta saker och ting i enlighet med den romerska katolicismens intressen. Saint Jerome var den verkliga författaren till Vulgata latina».
Må välsignelserna från Parabrahama vara med er för all evighet.
Jag lägger nu till några fraser för er att reflektera över:
«Den rättfärdiga Människans Medvetande skrattar åt berömmelsens bedrägligheter ».
Ovidius
«Harmonin förvärvar man genom dygden ».
Platon
«Kärleken renar anden och ger näring åt fantasin; den rena kärleken, den heliga kärleken, kärleken utan småaktigt intresse utan fördärvliga avsikter, är Andens högsta strävan, den odödliga strof som skapelsens alla varelser sjunger i kör, alltifrån den atom som virvlar vid kontakten med ljus och värme, till den beundransvärda maskin som säkrar himlakropparna i deras gigantiska elipser, i de cirklar som de tecknar i evighet i det blåa av de väldiga himlarna ».
Rubén Darío
«Kärleken är det mest benigna och det bästa av moralismerna ».
Bacon
«Kärleken liknar ett träd: den böjer sig genom dess egen tyngd, den slår rot djupt i hela vårt Vara och ibland fortsätter den att grönska på nytt i ruinerna av ett hjärta ».
Victor Hugo
SIC TRANSIT GLORIA MUNDI.
─‘Så här övergår den här världens ära’─.
KWEN KHAN KHU
