Kära vänner:
Jag skriver för att förmedla ett budskap till er som har att göra med:
HAR DEN RATIONELLA HUMANOIDENS GRYMHET MÖJLIGTVIS EN GRÄNS?
Kära läsare, vid många tillfällen har vår välsignade Patriark, V.M. Samael Aun Weor, tydligt betonat hur allvarlig psykismen är hos den felaktigt så kallade människan på grund av förekomsten av det PLURALISERADE EGOT.
Det förefaller inkongruent, det förefaller verkligen orimligt, att den så kallade Homo sapiens har tillåtit sitt djuriska Ego deformera henne in extremis psykologiskt, till den grad att hon inte ens har en balanspunkt i sitt psykiska och fysiska liv. Den rationella humanoiden har, efter vad som påstås, utvecklats sedan miljontals år, detta säger viktigpettrarna inom den officiella antropologin och anhängarna av den historiska materialismen och den dialektiska materialismen…
Men denna kvantitet av miljontals år borde vi, om vi tänker logiskt, vara förvandlade till något som liknar änglar, Ärkeänglar, etc., etc., men den sorgliga realiteten är en annan. Med tidens gång HAR VI BLIVIT VÄRRE i alla bemärkelser. Om grott-antropoiden släpade på sin fru genom att dra henne i håret, åt som djur och var en varelse som förstörde allt i sin väg, förefaller det som det enda som har förändrats i dessa dagar är sättet att klä sig och några beteenden som ger sken av normalitet. Det ger sken av att vi framför oss har en mänsklig varelse. Men vi är väldigt långt ifrån denna uppfattning, för om vi läser historian om vår ras består den endast av krig och en önskan om att bli herrar över personer och deras territorier.
Vad hände innan det gamla Rom? Det var helt enkelt så att Europa var en kontinent befolkad av STAMMAR som slog sönder varandra utan tidsgräns. När Rom började växa militäriskt och skapade en senat, ville dessa humanoider, enligt dem, CIVILISERA DEN GAMLA VÄRLDEN, och vilken var lösningen? KRIGEN, för att erbjuda dessa vandaler den berömda PAX ROMANA. I dessa tider, utkämpades åtminstone striderna mellan vissa människor -humanoider- och andra på ett fält under öppen himmel. Parterna i kriget lät brinnande pilar korsa varandra, stenar slungades från torn, etc., etc., etc. och, framför allt, generalerna som ledde dessa arméer befann sig framför sina trupper för att ge moral till sina soldater.
Innan Rom var det Grekland, under ledningen av Alexander den Store, som kastade sig ut i krig och nådde ända till Indien, en riktig militärbedrift. Men hela detta prov tjänade ingenting till sist och Rom fick dem ner på knä.
Uppslukad av EGOT OCH DESS DUMHETER, dödade Rom själv, när några sekel hade förflutit, sin bästa strateg – det vill säga: Julius Cesar-, och efter den sistnämnde kan vi säga att dekadensen började i detta imperium.
Samma sak hände med andra «civilisationer» som det Persiska, det Mesopotamiska eller det Assyriska. Det var folk som föreföll inte ha något annat att tänka på än krig… Världen rensopades konstant av VREDENS JAG och dess ödesdigra konsekvenser.
Grundaren och Ordföranden till den Samtida Gnosticismen sa en gång: «Varje projekt, hur storslaget det än förefaller vara, om den inte tar utplånandet av det djuriska Egot med i beräkningen är det dömt att misslyckas»… Mycket riktigt, imperierna föll just precis för att deras ledare dödade varandra, förgiftade varandra, konspirerade mot varandra, etc., etc., etc. JAGET vet väldigt väl hur det ska spela med det kort som säger: «Splittra och du kommer att segra!»…
Hela Medeltiden var, på samma sätt, fyllt av blodiga krig, på ett mystiskt sätt förenade med de religiösa ideologierna, även om det förefaller egendomligt. När man upptäckte den nya världen – det vill säga: Amerika, kastade sig de europeiska makterna, törstiga på ärelystnad, på blod, på girighet, etc., etc., som krokodiler över de inhemska civilisationerna i dessa nya landområden, och begick olika typer av brott, övergrepp, plundringar och raserade hela folkgrupper vilka förlorade sin kulturella identitet fram till våra dagar.
När den så kallade RENÄSSANSEN inträffade kan vi säga att det endast var konsten som återföddes för, parallellt med denna pseudo-renässans, skapades nya vapen och krigen fortsatte.
När det högt prisade tjugonde århundradet anlände, under vilket Europa skröt om att vara DET MEST KULTIVERADE och det mest FÖRFINADE, visade det då sitt verkliga ansikte och när VREDEN, EGOISMEN, RASISMEN, tilläts att på nytt titta fram och det FÖRSTA VÄRLDSKRIGET inträffade, vilket var förödande för hela världen. Det verkade som om detta stora krig hade gett den Ariska rasen en lektion i moral men det visade sig att det inte var så. Förbittringarna, hämnandet, erövringarna av de territorier som Tyskland hade tagit makten över, de nordliga folkens sårade egenkärlek, etc., etc., etc., framkallade några år senare vad som kom att betecknas som det MEST VÅLDSAMMA KRIG SOM VÄRLDEN HAR KÄNT TILL: DET ANDRA VÄRLDSKRIGET, vilket ännu i våra dagar kommenteras av historiker, sociologer, psykologer, etc., etc., etc., och man talar om det som något verkligt MAKABERT, FÖRSKRÄCKLIGT, OTROLIGT och alla de motbjudande adjektiv som vi vill summera till denna konflikt… Man visar ännu dokumentärfilmer för oss om de ohyggligheter som humanoiderna gjorde mot varandra under fyrtio- och femtiotalet.
Efter detta kom grädden på moset, då fick Japan utstå den mest förskräckliga händelsen i sin historia: ATOMBOMBEN, vilken massakrerade miljontals civila som en del av efterspelet av DET ANDRA VÄRLDSKRIGET. Och allt detta gjordes i FRIHETENS OCH FREDENS namn…, ödets ironier…
I våra dagar, befinner vi oss redan nära ETT TREDJE VÄRLDSKRIG vilket oåterkalleligen kommer att få fyra stora monster att konfronteras med varandra: EUROPA, NORDAMERIKA, RYSSLAND OCH KINA. Dessa fyra industriella och samtidigt militära makter håller varje dag på med att tänka ut snabbare vapen för massförstörelse, och den ena säger sig vara BEFRIARE AV DE ANDRA, vilket verkligen är ett mycket dåligt skämt.
I dessa stunder av global olycka deltar vi på nytt oförskräckta i en ny PALESTINSK FÖRRINTESLE från ett folk som har ett väldigt stort övertag när det gäller rustning i förhållande till de tidigare nämnda. Man håller, inför våra ögon, på med att massakrera en hel befolkning som sedan en lång tid tillbaka har krävt att man återlämnar en del av deras territorium till dem som har berövats dem av ISRAELS KRIGSHERRAR. Vad som är uppseendeväckande i allt detta, mina vänner, är att ingen höjer sin röst på det politiska scenariot på ett bestämt sätt för att bromsa denna nya massaker som håller på att ske just nu, och massmedia refererar endast till detta barbari med några ord för att sedan övergå till avdelningen för sportinformativ. Detta sker för att ingen är intresserad av andras lidanden.
I stället för att få DE ENA OCH DE ANDRA ATT REFLEKTERA beträffande denna tragedi, kommer den istället med säkerhet att öka HATET OCH FÖRBITTRINGEN hos båda parter, och denna händelse skulle kunna bli den ödesdigra utlösaren av det omtalade TREDJE VÄRLDSKRIGET som vår Patriark så många gånger kommenterat för oss skulle komma att inträffa som en del av världskarman i detta brutala samhälle…
Den slutliga frågan blir då: kommer grymheterna hos denna ras av huggormar sluta genom detta nya världskrig?
SVAR: Utom all fråga kommer mer än en tredjedel av mänskligheten gå under och involutionera i naturens infradimensioner – det vill säga: i de helvetesvärldar som omnämns av religionerna-, och från askan av denna ruttna civilisation kommer DEN NYA SJÄTTE STORA RASEN att resa sig, fri från det DJURISKA EGOT, och kommer att lära känna den VERKLIGA LYCKA som Skaparen önskar för sina barn…
Tillåt mig lägga till några meningar för reflektion:
«Kriget är en purpurfärg under vilket dråpet göms».
Victor Hugo
«Kriget är ett attentat mot människosläktet».
Plinius
«En revolution är larven till en civilisation».
Victor Hugo
«Ingen fiende är i Naturen större än kriget».
Saavedra Fajardo
«Kriget är en lek som konungarna, om deras underordnade vore intelligenta, aldrig skulle leka».
Cowper,
IN PERICVLIS CONSTANTIA.
─‘Var konstanta i farorna’─.
KWEN KHAN KHU”
