I denna dekadenta era av involution, är det ovanligt att någon tänker djupt och med full uppmärksamhet.
Olika tankar dyker upp ur det Intellektuella Centret, de kommer inte från ett bestående Jag, som belästa ignoranter är dumma nog att tro, utan från de olika ”Jagen” i var och en av oss.
När en människa tänker, tror hon fullt och fast att hon tänker i sig själv och av sig själv.
Det stackars intellektuella däggdjur vill inte inse att den mångfald av tankar som genomkorsar dess förstånd, har sitt upphov i de olika ”Jagen” som vi bär inom oss.
Detta betyder att vi inte är sanna tänkande individer; i själva verket har vi änu inte ett individuellt mentalt sinne.
Vart och ett av de olika ”Jagen” som vi bär inom oss, använder emellertid vårt intellektuella centrum för att tänka så ofta det kan.
Det skulle följaktligen vara absurt att identifiera sig med en eller annan negativ och skadlig tanke, i tron om att den är vår enskilda egendom.
Det är uppenbart att den ena eller andra negativa tanken kommer från något ”Jag” som vi vid ett visst tillfälle har använt vårt Intellektuella Centrum på ett utnyttjande sätt.
Det finns negativa tankar av olika slag; misstänksamhet, illvilja mot en annan person, passionerad svartsjuka, religiös avundsjuka, politisk avundsjuka, avundsjuka mot vänner eller familj, girighet, sexuell lystnad, hämnd, vrede, stolthet, avund, hat, förbittring, stöld, äktenskapsbrott, lättja, frosseri, etc., etc., etc…
De psykologiska defekter som vi har är i själva verket så många att även om vi hade en gom av stål och tusen tungor att tala med, skulle vi inte klara av att räkna upp dem på riktigt.
Som en konsekvens eller en självfallen följd av vad vi tidigare sagt, visar det sig vara vanvettigt att vi identifierar oss med de negativa tankarna.
Eftersom det inte är möjligt att det finns en effekt utan orsak, kan vi högtidligt påstå att en tanke inte kan existera av sig själv, genom spontan generering…
Det samband som finns mellan tänkare och tanke är uppenbar; varje negativ tanke har sitt upphov i olika tänkare.
I var och en av oss finns det lika många negativa tänkare som det finns negativa tankar av samma sort.
När vi betraktar denna företeelse utifrån de pluraliserade ”Tänkarnas och tankarnas” synvinkel, visar det sig att vart och ett av ”Jagen” som vi bär i vårt psyke med all säkerhet är olika tänkare.
Det finns onekligen alltför många tänkare inom oss; icke desto mindre tror var och en av dessa att de är en enhet vid ett visst tillfälle, trots att de endast utgör en del…
Mytomanerna, egodyrkarna, narcissisterna, paranoikerna skulle aldrig acceptera tesen om ”Tänkarnas Pluralitet”, eftersom de tycker alltför mycket om sig själva, de känner sig som ”stålmannen” eller ”drömkvinnan”…
Hur skulle sådana abnorma människor kunna acceptera föreställningen om att de inte äger ett individuellt, briljant, underbart mentalt sinne?
Dessa allvetare tror emellertid det bästa om sig själva och de klär sig till och med i Aristippos tunika, för att visa sin vishet och ödmjukhet…
Den gamla legenden förtäljer oss att Aristippos, för att visa sin vishet och ödmjukhet, klädde sig i en gammal tunika full av lappar och hål och promenerade på Atens gator med den Filosofiska Staven i höger hand…
Det sägs att när Socrates såg honom komma ropade han med hög röst: ”Åh, Aristippos, din fåfänga lyser igenom hålen på dina kläder”.
Den som inte alltid lever i ett tillstånd av Vakenhet för det Nya, Vaken Perception och som tänker att han tänker, identifierar sig lätt med varje negativ tanke.
Som ett resultat av detta förstärker han på ett beklagansvärt sätt det ”Negativa Jagets” iIllasinnade makt, som är upphovet till den motsvarande tanken i fråga.
Ju mer vi identifierar oss med en negativ tanke, desto mer kommer vi att bli slavar under det ”Jag” som är kännetecknande för den.
Vad Gnosis beträffar, den Hemliga Vägen, arbetet med oss själva, finner vi våra speciella frestelser just precis i de ”Jag” som hatar Gnosis, det esoteriska arbetet, eftersom de inte är ovetande om att deras existens i vårt psyke är hotad till döden genom Gnosis och genom arbetet.
Dessa grälsjuka och ”Negativa Jag” tar lätt över vissa mentala program, som är lagrade i vårt Intellektuella Centrum och skapar följaktligen skadliga och fördärvliga mentala strömmningar.
Om vi accepterar dessa tankar, dessa ”Negativa Jag”, som vid ett visst ögonblick kontrollerar vårt Intellektuella Centrum, kommer vi att bli oförmögna att göra oss fria från deras resultat.
Vi bör aldrig glömma att varje ”Negativt Jag”, ”Bedrar sig Själv” och ”Bedrar”, slutsats: Det ljuger.
Varje gång som vi känner att vi plötsligt förlorar kraft, när aspiranten blir besviken på Gnosis, på det esoteriska arbetet, när man förlorar sin entusiasm och överger det bästa, är det uppenbart att man har blivit bedragen av något ”Negativt Jag”.
”Äktenskapsbrottets Negativa Jag” förintar de nobla hemmen och gör barnen olyckliga.
”Svartsjukans Negativa Jag” bedrar de varelser som älskar varandra och förstör deras lycka.
Den ”Mystiska Stolthetens Negativa Jag”, vilseleder de hängivna som följer Vägen och eftersom de känner sig visa föraktar de sin Mästare och förråder honom…
Det ”Negativa Jaget” vädjar till våra personliga erfarenheter, till våra minnen, till våra högsta önskningar, till vår uppriktighet och genom ett noggrant urval av allt detta, presenteras något i en falsk dager, något som fascinerar och så kommer misslyckandet…
Men när man upptäcker ”Jaget” på bar gärning, när man har lärt sig leva i ett vaket tillstånd, blir ett bedrägeri av detta slag omöjligt…
Revolutionerande Psykologi, kapitel XIV, “Negativa tankar”
Samael Aun Weor
