Att avskilja sig från livets katastrofala effekter i dessa mörka tider, är förvisso mycket svårt, men oumbärligt, annars uppslukas man av livet.
Varje arbete som man gör med sig själv, med avsikten att uppnå en psykisk och andlig utveckling, är alltid förbundet med isolering -som förståtts på rätt sätt- eftersom det under livets inflytande, på det sätt som vi alltid upplever det, inte är möjligt att utveckla något annat än personligheten.
Vi försöker inte på något sätt opponera oss mot en utveckling av personligheten, det är uppenbart att den är nödvändigt i livet, men förvisso är den något rent artificiellt, den är inte det sanna eller det verkliga inom oss.
Om det stackars intellektuella däggdjur, som av misstag kallas människa, inte isolerar sig, om det identifierar sig med det praktiska livets alla skeenden, om det slösar bort sina krafter på negativa känslor, på personlig självrespekt och det tvetydiga pladdrets tomma och innehållslösa struntprat; då kan inget konstruktivt, inget reellt utvecklas inom det, förutom sådant som tillhör den mekaniska världen.
Den som verkligen lyckas utveckla Essensen inom sig, måste sannerligen klara av att försegla sig själv hermetiskt. Detta syftar på något intimt som är nära förbundet med tystnaden.
Uttrycket kommer från gamla tider, när man i hemlighet undervisade i en Lära om människans inre utveckling, som var förbunden med namnet Hermes.
Om man vill att något reellt ska växa i sitt inre, är det klart att man bör undvika att förlora de psykiska energierna.
När man har energiläckage och inte är isolerad i sitt inre, då kommer man självfallet inte att uppnå en utveckling av något reellt sitt psyke.
Det vanliga vardagliga rutinlivet vill obevekligen uppsluka oss; vi måste dagligen kämpa mot livet, vi bör lära oss simma mot strömmen…
Detta arbete går emot livet, det handlar om något helt annat än vardagen och som icke desto mindre måste praktiseras från stund till stund; jag syftar på Medvetandets Revolution.
Det är uppenbart att om vår attityd till det dagliga livet är helt och hållet felaktig, om vi trior att allt bör ordna sig för oss, sådär utan vidare, då kommer besvikelserna…
Folk vill att allt ska gå bra ”sådär utan vidare” eftersom allt måste gå enligt deras planer; men den råa verkligheten är annorlunda, så länge som man inte förändras i sitt inre, kommer man alltid att vara offer för omständigheterna, vare sig man tycker om det eller ej.
Det talas och det skrivs många sentimentala dumheter om livet, men denna Avhandling i Revolutionerande Psykologi är annorlunda.
Denna lära går till kärnan, till konkreta, definitiva och klara fakta; den understryker att det intellektuella djur som av misstag kallas människa är en mekanisk, omedveten, sovande tvåbent varelse.
”Den Gode Husbonden” kommer aldrig att acceptera den Revolutionerande Psykologin;
han uppfyller sina plikter som fader, make, etc., och tror därför det bästa om sig själv. Han tjänar emellertid naturens syften och det är allt.
Å andra sidan kan vi säga att det även finns ”En God Husbonde” som går mot strömmen, som inte vill uppslukas av livet; dessa individer är emellertid mycket sällsynta i världen, det finns aldrig många av dem.
När man tänker i enlighet med de idéer som förklarats i denna Avhandling i Revolutionerande Psykologi, får vi rätt livssyn.
Revolutionerande Psykologi, kapitel XIX, “Den gode husbonden”
Samael Aun Weor
