Att på rätt sätt kombinera inre tillstånd med yttre händelser, är att veta hur man ska leva på ett intelligent sätt…
Varje händelse som upplevs på ett intelligent sätt kräver sitt motsvarande specifika inre tillstånd…
När folk ser tillbaka på sina liv, tror de emellertid olyckligtvis att deras liv uteslutande består av yttre händelser…
Stackars människor!
De tror att om de inte hade råkat ut för en eller annan händelse, skulle deras liv ha varit bättre… De trodde att lyckan gick dem tillmötes och att de gick miste om möjligheten att bli lyckliga…
De beklagar sig över vad de gick miste om, gråter över det som de försmådde, jämrar sig när de tänker på gamla misstag och olyckor…
Folk vill inte inse att vegeterande inte är liv, och att kapaciteten att existera på ett medvetet sätt uteslutande beror på kvaliteten på Själens inre tillstånd…
Det har förvisso ingen betydelse hur vackra livets yttre tilldragelser är, om vi inte har ett passande inre tillstånd i dessa stunder, kan de bästa händelser förefalla monotona, tröttsamma eller enbart tråkiga…
Någon ser ivrigt fram emot en bröllopsfest, det är en speciell tilldragelse, men det kan vara så att man är så bekymmrad just vid tidpunkten för denna tilldragelse, att man egentligen inta alls finner något nöje i den och allt blir lika torrt och kallt som ett protokoll…
Vi har av erfarenhet lärt oss att inte alla personer som bevistar en bankett eller danstillställning glädjer sig på riktigt…
Vid de bästa tillställningar saknas det aldrig en tråkmåns och de mest underbara musikstycken kan göra vissa människor glada och få andra att gråta.
Människor som på ett medvetet sätt kan kombinera den yttre händelsen med ett passande inre tillstånd är mycket sällsynta…
Det är olyckligtvis att folk inte vet hur man lever på ett medvetet sätt; de gråter när de borde skratta och skrattar när de borde gråta.
Kontroll är något annat. Den vise kan vara glad men aldrig fylld av vanvett, ledsen, men aldrig desperat eller modfälld, lugn mitt under oroligheter, avhållsam i en orgie, kysk mitt i förlustelsen, etc…
Melankoliska och pessimistiska personer tänker det värsta om livet och de har rent ut sagt ingen lust att leva…
Varje dag ser vi människor som inte bara är olyckliga, utan dessutom – och det är det värsta – även gör livet surt för andra…
Sådana personer kommer inte att förändras, även om de dagligen lever från fest till fest, de bär den psykologiska sjukdomen inom sig…, sådana personer har inre tillstånd som definitivt är moraliskt fördärvade…
Ändå är det just dessa människor som betraktar sig själva som rättvisa, helgon, dygdiga, nobla, hjälpsamma, martyrer, etc., etc., etc…
De är personer som har allför höga tankar om sig själva; personer som älskar sig själva för mycket…
De är individer som tycker mycket synd om sig själva och som alltid söker efter undanflykter för att slingra sig ifrån sitt eget ansvar…
Sådana personer är vana vid lägre känslostämningar och det är uppenbart att de, av denna anledning, dagligen skapar infrahumana psykiska element.
Olyckliga tilldragelser, ekonomiska motgångar, misär, skulder, problem, etc., allt detta hör uteslutande dessa människor till, som inte vet hur man ska leva…
Vem som helst kan bilda sig en rik intellektuell kultur, men det är få människor som har lärt sig att leva på ett riktigt sätt…
När man vill skilja de yttre händelserna från medvetandets interna tillstånd, visar man på ett konkret sätt sin oförmåga att leva på ett värdigt sätt.
De som lär sig att, på ett medvetet sätt, kombinera de yttre händelserna med de inre tillstånden går på framsgångens stig…
>Revolutionerande Psykologi, kapitel VII, “Inre tillstånd”
Samael Aun Weor
