Observador y observado- V.M. Samael Aun Weor

Es muy claro, y no resulta difícil comprender, que cuando alguien empieza a observarse a sí mismo seriamente desde el punto de vista de que no es uno sino muchos, comienza realmente a trabajar sobre todo eso que carga dentro. Son óbice, obstáculo, tropiezo, para el trabajo de autoobservación íntima, los siguientes defectos psicológicos: Mitomanía (delirio de grandeza, creerse un Dios), Egolatría (creencia en un Yo permanente; adoración a cualquier especie de Alter ego), Paranoia (sabiondez, autosuficiencia, engreimiento, creerse infalible, orgullo místico, persona que no sabe ver el punto de vista ajeno).

Cuando se continúa con la convicción absurda de que se es uno, de que se posee un Yo permanente, resulta algo más que imposible el trabajo serio sobre sí mismo.

Quien siempre se cree uno nunca será capaz de separarse de sus propios elementos indeseables. Considerará a cada pensamiento, sentimiento, deseo, emoción, pasión, afecto, etc., etc., etc., como funcionalismos diferentes, inmodificables, de su propia naturaleza, y hasta se justificará ante los demás diciendo que tales o cuales defectos personales son de carácter hereditario…

Quien acepta la doctrina de los muchos Yoes comprende a base de observación que cada deseo, pensamiento, acción, pasión, etc., corresponde a este u otro Yo distinto, diferente…

Cualquier atleta de la autoobservación íntima trabaja muy seriamente dentro de sí mismo y se esfuerza por apartar de su psiquis los diversos elementos indeseables que carga dentro…

Si uno de verdad y muy sinceramente comienza a observarse internamente, resulta dividiéndose en dos: observador y observado.

Si tal división no se produjera, es evidente que nunca daríamos un paso adelante en la vía maravillosa del autoconocimiento.

¿Cómo podríamos observarnos a sí mismos si cometiéramos el error de no querer dividirnos entre observador y observado?

Si tal división no se produjera, es obvio que nunca daríamos un paso adelante en el camino del autoconocimiento.

Indubitablemente, cuando esta división no se sucede continuamos identificados con todos los procesos del Yo pluralizado…

Quien se identifica con los diversos procesos del Yo pluralizado es siempre víctima de las circunstancias.

¿Cómo podría modificar circunstancias aquel que no se conoce a sí mismo? ¿Cómo podría conocerse a sí mismo quien nunca se ha observado internamente? ¿De qué manera podría alguien autoobservarse si no se divide previamente en observador y observado?

Ahora bien, nadie puede empezar a cambiar radicalmente en tanto no sea capaz de decir: “Este deseo es un Yo animal que debo eliminar”; “Este pensamiento egoísta es otro Yo que me atormenta y que necesito desintegrar”; “Este sentimiento que hiere mi corazón es un Yo intruso que necesito reducir a polvareda cósmica”, etc., etc., etc.

Naturalmente, esto es imposible para quien nunca se ha dividido entre observador y observado.

Quien toma todos sus procesos psicológicos como funcionalismos de un Yo único, individual y permanente, se encuentra tan identificado con todos sus errores, los tiene tan unidos a sí mismo, que ha perdido por tal motivo la capacidad para separarlos de su psiquis.

Obviamente, personas así jamás pueden cambiar radicalmente, son gentes condenadas al más rotundo fracaso.

Psicología Revolucionaria, capítulo XIII, «Observador y observado».
Samael Aun Weor

0 Comments

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Observador e observado - Samael Aun Weor

Det är självklart och inte svårt att förstå att när man börjar observera sig själv på allvar, från utgångspunkten att man inte är En utan Många, börjar man verkligen arbeta med det som man bär inom sig. 

Följande Psykologiska defekter utgör ett hinder, en svårighet för arbetet med Inre Självobservation: Mytomani (Storhetsvansinne, Självförgudning), Egolatri (Tron på ett bestående Jag; dyrkan av någon typ av Alter-Ego). Paranoia (Att tro sig veta allt, självtillräcklighet, stolthet, att tro sig vara ofelbar, mystisk stolthet, en person som är oförmögen att se andra personers synpunkter). 

När man håller fast vid den absurda överygelsen att man är En, att man äger ett bestående jag, visar det sig vara mer än omöjligt att arbeta med sig själv på ett seriöst sätt. 

Den som alltid tror sig var En, kommer aldrig att vara kapabel att kunna skilja sig från sina egna icke önskvärda element. 

Man kommer då att betrakta varje tanke, känsla, begär, sinnesrörelse, passion, tillgivenhet, etc., etc., etc., som olika, oföränderliga funktioner av sin egen natur och kommer till och med att rättfärdiga sig inför andra, genom att säga att en eller annan personlig defekt är av ärftlig karaktär… 

Den som accepterar Läran om de Många Jagen, förstår med observationerna som grund, att varje begär, tanke, handling, passion, etc., svarar mot ett eller annat ”Jag”, som är olika, annorlunda. 

Varje atlet i inre Självobservation, arbetar på ett mycket seriöst sätt inom sig själv och anstränger sig att från sitt psyke avsklija de olika icke önskvärda element som han bär inom sig… 

Om man verkligen och på ett mycket uppriktigt sätt börjar observera sig själv invändigt, resulterar det i att man delar sig själv i två; Observatör och Observerad. 

Om en sådan delning inte skulle framkallas, är det uppebart att vi aldrig kommer att ta ett steg framåt på Självkännedomens underbara Väg. 

Hur skulle vi kunna observera oss själva om vi begår misstaget att inte vilja dela oss i Observatör och Observerad? 

Om en sådan delning inte framkallas är det uppenbart att man aldrig kommer att ta ett steg framåt på Självkännedomens väg. 

När denna delning inte sker fortsätter vi otvivelaktigt att identifiera oss med det Pluraliserade Jagets alla olika processer… 

Den som indentifierar sig med det Pluraliserade Jagets olika processer är alltid ett offer för omständigheterna. 

Hur skulle någon som inte känner sig själv kunna förändra omständigheterna? 

Hur skulle någon som aldrig observerat sig själv i sitt inre kunna känna sig själv? 

På vilket sätt skulle någon kunna observera sig själv om man inte först delat sig själv i Observatör och Observerad? 

Men ingen kan börja att förändras radikalt såvida man inte är kapabel att säga:  ”Detta begär är ett djuriskt Jag som jag bör eliminera”, ”denna egoistiska tanke är ett annat Jag som plågar mig och som jag behöver förinta”, ”denna känsla som får mitt hjärta att svida är ett inkräktande Jag som jag behöver reducera till kosmiskt stoft”, etc., etc. 

Detta är naturligtvis omöjligt för någon som aldrig har delat sig själv i Observatör och Observerad. 

Den som tar alla sina Psykologiska processer som funktioner av ett Unikt, Individuellt och Bestående Jag, är så identifierad med alla sina fel, har dem så bundna till sig själv, att man av den anledningen har förlorat förmågan att avskilja dessa från sitt psyke. 

Det är uppenbart att sådana personer aldrig kan förändras radikalt; de är människor som är dömda till ett totalt misslyckande. 

Revolutionerande Psykologi, kapitel VIII, “Observatör och observerad” 
Samael Aun Weor 

0 Comments

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*